Busigt och glatt boktips!

Helgat min vilodag. Luften gick ur mig så vad göra? Prioritera återhämtning sunt nog.


Mor, far och världens sötaste fyrbenta vän har tittat förbi hos sambon och mig. Sedan tyckte jag att en lässtund i solen skulle sitta fint och valet föll på denna bok som jag bland annat fick i present på min VFU-skola när jag slutade där. KÖP DEN ni som vill ha en mysig, busig och matglad sommar med barnen! En bok som du blir glad av att öppna och inspireras av. Tummen upp helt enkelt! 

Våra ungdomar knallar vackert till skolan imorgon och jag likaså men inte till samma skola. Vi har helt enkelt inte ledigt men brasorna tänds ju inte mitt på dagen så vad gör det? Gilla läget, ni vet. 

En paus på födelsedagen.....

Var ålder har sin charm stod det på en av presenterna jag fått. Så sant, så sant och med den omtanken jag får ojämna år har jag inget att tveka om att vilja fira en 50-årsdag i sinom tid.....OBS OBS fniss och egocentriskt skämt bara...


Jag är en människa som blir så hjärtinnerligt glad över omtanke och att någon ger mig av sin tid. Vi behöver varandra här i livet och det är ett givande och tagande kära vänner. Oärlighet, besvikelse och frustration möter vi på, längs livets stig och vi blir låga av behandlingen men så kommer den sanna vänskapen som ger en det man behöver och det värmer djupt in i hjärteroten och får en att åter tro på det goda och självaste livet! 


Tack alla goa människor som jag har glädjen att känna, ni berikar sannerligen mitt liv.


Tack vädergudarna för dagens solsken som gör det möjligt att duka ute. 


När livet inte ler mot en behöver man massor av förståelse, tid och kärlek. Ta er tid och se er om vilka som behöver ha en massa kramar idag!


Varmt tack för era klockrena presenter som ni överraskande kommit med. Alla hälsningar uppskattas och det vet ni, likaså att jag tycker lika mycket om er oavsett dag på året. Kram på er!!

Tack för hjälpen!

Utan omsvep bugar och tackar jag min vfu-skola som fortfarande månar om mig och mitt examensskrivande. Jag ränner där med enkäter och de hjälper mig att dela ut och samla in. Jag ränner där för att intervjua. Jag ränner där och jag tackar gudarna att jag trivs med det. Kära återseenden och saknaden smyger sig på. Om en månad kan jag inte ränna där för då är allt över. Om en månad lite drygt slänger jag titeln studerande över axeln och mina 3.5 år av studier finns som minne på det omtalade bildspelet. Många foton ska rymmas men det som inte ryms får vackert rymmas i våra sinnen och hjärtan. Plötsligt står man där så nära mållinjen och inser att man antog utmaningen att plugga i mogen ålder (helt frivilligt) och en liten nätt c-uppsats står i vägen för att jag ska nå och få min lärarexamen i fritidshem vid Karlstads universitet. Jag får lägga nostalgin åt sidan för att göra det som ska göras, ärmarna ska kavlas upp och tangenterna lär glöda några timmar till i en månad eller så. 


Alla nummerlappar till Vår Ruset har nu kommit och det bevisar att jag tänker inte bara skola. 

Unnar mig en lat afton

Haft en trevlig arbetsdag som blev längre än tänkt men inte mig emot. 
Sedan kände jag mig värd att köpa en skvallertidning, chokladkaka och inte tänka examensarbete på hela kvällen. Skickade ju in min första del av examensarbetet till min handledare innan jag gick till jobbet idag och vem, säg vem behöver inte koppla av? Jag behöver det. 


Snattrat i telefonen har jag också hunnit göra. En kompis har roat mig med att berätta om sin resa med sin mamma och dotter. Sedan 25 års ålder har vi skojat om att nu blir vi inte äldre. Nu har snacket gått över till funderingar om föryngringsmaskin. Men var ålder har sin skönhet...


Vår Rusets nummerlappar (2 av 6) och min t-shirt kom med posten idag. Kul! 


Gårdagens tack skulle gå till min käre far som hämtade barnbarnets stora tunga paket på affären igår. Lycka!! 

Tack för att jag har förmånen att möta många människor som ger mig glädje och trivsel på vägen där jag går. 

Sol-ja tack! Snälla.....

Det blev slingan igår om nu någon trodde något annat? 


Ledig men varit iväg ett par timmar för att agera statist i skogen med barnasinnet i behåll. Spänning och mystik, vem gillar inte det ihop med en utmaning? Vi var två som genomförde vårt uppdrag och det var mysigt att ha sällskap. 


Nu sitter jag ute efter att känslan "ska bara" tog över. NU skiner solen, NU behöver jag vad man kan kalla rast. NU behöver jag vila tankarna för att senare ägna mig helhjärtat åt skrivandet. NU känns huvudvärk som jag sällan har. Herregud, ska det vara så svårt att ta paus helt enkelt? Härligt, solen vann!! Kände en liten regndroppe som jag lätt kan vara utan. 

Kram på er ni kära bloggläsare. 

Fångat dagen men ägnar morgondagen en tanke av naturliga skäl!

Först bjöd dagen på en trivsam arbetsdag följt av solsken, pluggande utomhus och överraskande besök som gjorde att jag med gott samvete vilade från böckerna en stund, tack! Känner en efterhängsen blick och den verkar säga kom ut, kom ut...jo det är slingan som kallar och det för mitt eget bästa. 


Morgondagen är inte egoistisk utan då tänker jag på dig som ska genomgå en pirrig sak. Låtsas att jag håller dig i handen precis hela tiden och när du är i tillstånd att ringa, gör det! En massa kramar! Du är bäst! Önskade att jag fanns för dig som du för mig när jag genomgick det. men jag finns i tankarna och du, känn handen, kramen full av tröst och klappen på kinden. Vi är bra på att torka varandras tårar, eller hur bästa vän genom livet? Det finns ingen som du och ingen tuffare som mig när jag byter förband, du vet. Vi håller ihop i vått och torrt. Hjärtlig omtanke men det på förbaskat avstånd men jag "behövs" liksom inte för du har ju den du behöver med dig imorgon. Jag är väl bara så medkännande då jag upplevt det själv och att du är du helt enkelt. Tänk på glada saker som fått oss att vika av skratt för de stunderna är tack och lov så många fler!

OBS! Gammalt foto och därmed ingen ledtråd..och jag sa LITEN chokladbit.

Slingan eller en vända till affären för en liten chokladbit? Kaloriintag, kaloribortfall, kaloriintag, kaloribortfall...fundera över utgången ni så hörs vi nog imorgon. Slutbloggat är det först den 9 juni. 

Motiverad till plugg, vårvärme och fiske....

Vem tackar nej till lite vårvärme? Jag trotsade kylan igår och med fleccepläden runt mina axlar var detta ett sätt att hålla sig vaken också. Tidig lördagskväll med plugg och ljudet av den porlande bäcken som är ljuv musik i mina öron gav mig ett lugn. Det kändes så behagligt att fortsätta jobba fram ett examensarbete ute i friska luften och ta vara på den harmoniska inspirationen och inte att förglömma glädjen i arbetet! Att det sedan kom regndroppar naggade idyllen något men stugvärmen var inte fel den heller, tvärtom! Det är inte jämmer och klagans visa även om det inte känns glasklart och undrar om känslan kommer vid mållinjen? Men jag tror på det och tron kan försätta berg sägs det. Rom byggdes inte på en dag och så heller inte mitt arbete. 


Igår kom svar på min allra sista uppgift i förra kursen Lärarens uppdrag. Nu kan jag fortsätta ha fokus på utbildningens sista nätta (känns bättre att ta ner det med lite ironi) uppgift i form av en c-uppsats. 


Alla studiekompisar runt om i landet och andra vänliga själar också för den delen sänder jag ett glatt tack! Glada tillrop och peppande på vår skolsida men mest på Facebook betyder mycket! Man gläds med varandra och stöttar hjärtligt när det känns motigt. 

Blundar, känner förväntan, kluckande, rofyllt som avbryts tvärt av ett skrik. Ej måsskrik utan ett glädjeskrik YES, YES jag har en, jag har en. Fiskelycka!!

Tvära kast, jag gillar Peter Apelgren skarpt! Vad eller vem gillar du? Positiv fokusering....

Grisknorren och spotta råtta roar!

Tiderna förändras. Yngste tonåringen firar med kompisarna ikväll. Jag är ingen lekledare precis och sätta knorren/svansen på grisen existerar ju inte längre. Men kanske som sommaraktivitet i en viss familjs trädgård där barnasinnet aldrig någonsin får fly sin kos. Åter till grisen..VEM har inte gjort den leken som barn? Det är bio som gäller för denna skara goa kompisar. En annan barnslig aktivitet är fjolårets upptäckt av "spotta råtta". Ni hör, man kan allt ha barnsligt roligt och det behövs sannerligen. 


Jag tror att gårdagens fundering om att meddela tider då jag är tillgänglig för samtal inte behövs. Senast idag fick jag höra en bekant röst som jag tänker på mer än jag givit sken av det senaste. Det löser sig naturligt gissar jag som mestadels tänker på examensarbetet och det stressar mig inte ett dugg. Om det var hela sanningen? 

Trött klagan slutar med ett leende-inlägg

Vad trött jag blir på folk som snackar, snattrar, snattrar och snattrar och vänder kappan efter vinden när de inte kan. Detta erkänner de inte utan försöker prata bort det. Så genomskinligt och så, som sagt tröttsamt. Jag ska vänligt ringa företaget och upplysa denna kvinna mycket vänligt om information hon kan ha glädje av så kan hon ge andra kunder rätt hjälp. Hade hon vetat hade vi lätt sparat 300 riksdaler. Vi trodde att vi hade fel och grämde oss över slarvet från vår sida men vi hade allt. Det visade sig vara i sin ordning och det efter att vi köpt en till! Väl hemma gick det upp att vi inte behövt åka in alls efter ett samtal med henne. Om hon hade vetat vad hon säljer hade det besparat oss resan och 300 kr. Men ingen är felfri! Men om man inte själv vet ska man aldrig låta kunden känna sig dum och det efter ett snattrigt bemötande. Är det så svårt att säga: jag kan inte men ska ta reda på det. Jag skulle aldrig hänga ut någon utan jag ska ärligt ta det med vederbörande så slipper andra råka ut för samma sak. 


Smågrinigt inlägg kan jag nog tycka men det känns lite skönt att sjunga ut. Leendet är inte långt borta, gott folk. 


Jag lurar på att skicka tider som jag är tillgänglig för att prata en stund. De kära kompisarna som likt mig tycker att det var inte igår vi tog oss tid för att prata en stund. Sönernas utvecklingssamtal går ju till så, varför inte? Eller ska jag lägga till den idén till de mindre lyckade? Tjingeling!  

Soffpotatis? Knappast!

Hoppas ni har haft en trivsam dag denna kyliga aprildag som bjöd på hagel och halka. Jag har hunnit ha en go arbetsdag och sedan åkt ut till min vfu-skola där de tar emot mig vänligt, glatt och hjälpsamt trots att jag har klart all vfu. Det är examensarbetet som gjort att jag gör besöken i och med att jag skrivit enkäter till barnen. Men jag åker gärna dit och ska frivilligt ställa upp på en aktivitet längre fram. Sådant gör man väl ändå bara om man trivs gott med människorna säg. 


Imorgon firar vi vår lillplutt som fyller 13 år och blir tonåring. presenterna ligger klara, tårtan står i kylskåpet och gissa om vi sjunger upp oss när klockan ringer i arla morgonstund. Jag är barnsligt förtjust i födelsedagar. Drömmen om en Ferrari kan vara årets tårttema...men först moppe men det först om två år. Nu är nu och imorgon firas en gullunge HIPP HIPP HURRA HURRA HURRA HURRA!! 

Barnasinnet är ingen bristvara

Fyllning: marsan, jordgubbar och blåbär

Nu ska jag anmäla 6 tjejer till Vår Ruset i maj. 

Andas-ja tack!

Herregud dagen har verkligen och sanningsenligt gått i ett. Så till den milda grad att jag glömt en läkartid......det blir till att ringa och be om ursäkt imorgon. Men allt har varit nödvändigt och roligt. Att vara en liten fotbollsmamma till yngste sonen det är jag gärna. Visst var det så kallt, så kallt men så roligt, så roligt .


Fyllt i 80 barns för och efternamn på en enkät som ska användas i mitt examensarbete. Käre värld, nu ska jag varva ner och snarka så gott, så gott. Värst vad man kan roa sig med att upprepa. 

En favorit i repris.....

                            
Tack för idag! Imorgon andas jag aningens mer.....


Nu härmar jag en av mina studiekompisar om att gå in i bubblan och ägna sig åt det viktiga examensarbetet. "Ursäkta" men nu lägger jag fokus på det! Första deadline för mig är 25 april så snart stänger jag ner wordfeud, stänger av mobilen m.m 

Gilla läget....

Hoppas ni alla har haft en uppvilande helg! 


Lika tjatigt jobbigt att ha något tråkigt eller jobbigt hängandes över en är glädjen när man tagit tag i det. Man är så väldans nöjd och kan stirra länge och väl på hur fint det blev....


Idag fanns det inga snuviga näsor som satte stopp för sjukhusbesök. Mamma och jag kunde därför glatt styra vår färd dit för ett besök. På hemvägen svängde vi in till samhället där hon växte upp för liten lunch bara hon och jag. Vem behöver inte egen tid med sin lilla mamma? Jag är en liten föräldrargris så inte mig emot. 


Om ni superintresserade undrar så blev dagens motion två goa varv på morgonkvisten nåja förmiddagen. 

Nu är nu men morgondagen har jobbstart att bjuda på för min del. Nöjt har jag satt upp arbetstiderna på väggen framför mig här vid arbetsplatsen. Detta ska jag göra terminen ut medans jag skriver examensarbetet. Jag klagar knappast, tvärtom gillar läget och set skarpt! 

Nyttigt och onyttigt helt enkelt

Trodde jag skulle vakna till en regnig fredag men den bjöd ju på solsken och snudd på hiskeligt fågelkvitter (ursäkta klagan). Men kvittra på ni kära små vänner. 


Varma hallon i yoghurttallriken gav lite lugn i en hungrig mage som ville ut! Min kompis har lyckligtvis ledig i dag och nu får ni gissa vad som passade oss in att göra.....grunnar ni fortfarande? Ja får väl inspirerande eller skrytsamt nämna 7.5 km. Just vi två föredrar att kalla det inspirerat, för skryta ligger inte för oss. 


Om jag blev glad igår när jag läste ett gulligt inlägg på Facebook? En av mina fb-vänner hade blivit inspirerad av det goa vädret och även av mitt inlägg om motion och tagit sig runt slingan två varv! Härligt med så positiv respons må jag säga. 

Ska nyduschad sätta mig och skriva en rad eller två. Sedan ska grabbarna och jag lämna in filmer och kanske slår vi oss ner på någon uteservering för en måltid av det onyttiga slaget. Man är ju inte mer än människa och det sägs att man ska njuta av livet.

Målmedvetenhet är skönt för kropp och själ

Inte en droppe regn utan solen ville titta fram och gjorde det andra varvet. Andra varvet frös jag knappast, tvärtom knöt jag jackan runt midjan och med bara armar mötte jag dem som bar mössa. Men jag var ju varm av ansträngning, så skönt! Det blev två varv alltså 5 km och det är jag nöjd med. Klarare tankar, öppnar vägen för inspiration och välmåendet kryper på allvar nära mig och gör mig troget sällskap. Detta vet jag och säkert ni också men ändå tackar man liksom nej till det på något konstigt vis när man säger sig inte ha tid eller lust. Mänskligt fenomen att inte vara redigt alert alla gånger men visst är det synd när det gör så gott. Nu är nu och jag har samlat tre goa motionsdagar på rad och det glädjer mig. Kicken jag får av välbehag är värd varje steg jag tar.

Friheten som studerande i sluttampen vill jag ta vara på! Jag kan pussla ihop min dag hur jag önskar att den ska se ut. Nu ska jag göra vad jag kan för att få behagliga sista veckor som studerande. Tjingeling! 


Glöm inte att tänka på de som jobbar i motvind. Kramar, tid och omtanke brukar sitta fint och mår man bra själv räcker man till för andra.....

Naiv? Förståndig!

Förståndigt tog jag steget ut på slingan. Solen var blygsam till en början. Mina goa skor på fötterna ger mig en skjuts med sin bekvämlighet. Första varvet gjordes i tysthet men resten gjordes i sällskap av en inspirerad kompis som tog steget ut och slog följe.  Det blev en fin kväll och friska luften var så välbehövlig för egen del. Hur naiv är jag om jag tror att arbetsivern kommer bara av sig själv? Man får allt jobba sig lite, typ bjuda till. Sitta inne och bli trött utan att göra något åt det liknar inte mycket. Ordningen får återställas så ska även jag skriva så tangenterna glöder. Studerar ju helt frivilligt och nu ska jag göra ett avstamp med ett stort lass intresse för utmaningen med denna sista uppgift. Tror bestämt att mycket hänger på inställningen, tänker jag svårt blir det svårt. Gissa hur många varv det blev? Tre goa varv blir 7.5 km. Där satt den, motionsglädjen! Den får mig att må bra. Den ger mig kraft. Den behöver jag så väl. 


Slösa inte med din tid och leta fel, ändra fokus på det bättre för din egen skull och andras. 

Ärlighet varar längst

Jag satt i läsfåtöljen med en bok som ska leda mig igenom examensarbetet på ett enklare och klokare sätt, förhoppningsvis. Den låg just då i knät ska väl tilläggas...och handen greppade mobilen och la ett nytt ord till en kompis när jag från samma person fick förfrågan om vi inte skulle ut på en runda? Hon menade att jag pluggar ju inte om jag spelar wordfued. Det hade slutat regna och jag skrev ärligt till svar att jag hade ingen dålig ursäkt utan svarade JA GÄRNA. Det gjorde gott med frisk luft, motion och inte minst kompissällskap. 

Kram på dig, du som är tuff och målmedveten med motionen och icke tillåter att man backar ur Vår Ruset! Tack kompis!


Inget Kungälv på tisdagar, gott folk, "bara" skrivande som ska resultera i ett ca 20-35 sidor stort individuellt examensarbete. Nu vet ni min syssla de närmaste 8 veckorna. Men jag ska också jobba fyra dagar i veckan fr.o.m nästa vecka och terminen ut. 

Döden-inget lätt samtalsämne

Jag kan inte släppa att en glad skit har lämnat oss. Jag kände inte dig så väl men din syster som jag tycker så mycket om och nu lider med. Om drygt en vecka fyller din och min svåger år och vi skulle ha setts, jag skulle få gratulerat dig till att ha blivit pappa. Jag vill inte blotta någon här men livet tar en ny vändning på ett ögonblick när någon så plötsligt dör och jag kan inte skriva om ytliga saker en dag som denna. Att jag äntligen har hittat röda dynor till altanmöblerna idag känns ju så simpelt ytligt. Vad jag vill ha sagt med mina rader är väl att idag orkar jag inte lyssna på malande gnäll utan väljer att stanna upp och vara eftertänksam och ödmjuk till självaste livet. 

Ledsen

Igår skrattade vi ihop men idag delar vi er sorg. Livet kan förändras på ett ögonblick. 

Glad påsk i tysthet

Påskharen har överraskat oss efter en go och välbehövlig sovmorgon. Glada överraskningar är alltid ett uppskattat inslag i livet. 


Att skratta åt någon är elakt och ändå vet jag, nästan hör skrattet redan, att några av er gör det åt dagens dilemma. Jag kan inte prata och därmed är det ovanligt tyst från min sida. Men papper och penna hjälper mig gott när jag måste klämma fram en liten kommentar. En simpel förkylning sätter sig på stämbanden, heshet och sedan tysthet. 


Dagens påskägg ger jag till en av sönernas mentor som har så sund inställning till sitt jobb och har värdefulla utvecklingssamtal. 

Dagens bukett med påskliljor överräckes till dig som ligger på sjukhuset. Vad är en regnig påsk? Vad är en stressig tillvaro? Vi friska vi gör val och sätter oss själva i "skiten" många gånger men det av den anledningen att vi tar på oss för mycket och inte kan säga nej. Även av den anledningen att vi verkligen har mycket på en och samma gång ibland som vi ej kan påverka Vi har dock förutsättningar och vad vi gör av det är upp till oss själva. Endast du kan leva ditt liv. Sjuka säger ja till livet, ja till hälsan, ja till aptit, ja till en ljusning, ja till tid och omtanke medans vi andra stressar på och gnäller över att det regnar och det efter flera, flera regnfria dagar....Vi har det olika helt enkelt.

Tummen upp för att aldrig ge upp tron och hoppet om människan. Ibland tar det tid men ibland blir man härligt överbevisad att tiden läker alla sår! 

10 ynka veckor!

Klockan lyste 04.29 då jag hoppade ur sängen idag. Glad att jag stod på benen och kunde göra mina studiekompisar sällskap. Resorna upp till Karlstad är aldrig långtråkiga för det är inte många minuter som vi är knäpptysta. Vi åkte bara över dagen denna gång. Det jag fick ut av dagen var att träffa alla andra studiekompisar, träffa min handledare i mitt examensarbete och lite till. Kände mig snopet tom på något vis, brukar återvända från Karlstad med mer go känsla i form av inspiration. 

Lördag 9 juni lär bli en firardag, bröllopsdag och lärarexamen, kan vi fira dessa dagar tillsammans? Länge leve kärleken, länge leve skola och utbildning! Vi är i Karlstad 7-8 juni...men innan dess väntar 10 skrivveckor av examensarbetet på 20-35 sidor. Må skrivglädjen flöda! Må inspirationen fånga de rätta orden som följer den röda bekanta tråden! Må jag stanna upp under resans gång och tänka på hur oförskämt bra jag har haft det under mina snart 3.5 år av studier. Visst stressen har ju inte alltid varit angenäm men det suddas ut 10 veckor innan mål. Nu är nu och som en kompis sa "att våga" och visst vågade vi slänga oss in i studierna och många erfarenheter rikare ser vi målflaggan 10 ynka veckor framför oss.