Vad trött jag blir på folk som snackar, snattrar, snattrar och snattrar och vänder kappan efter vinden när de inte kan. Detta erkänner de inte utan försöker prata bort det. Så genomskinligt och så, som sagt tröttsamt. Jag ska vänligt ringa företaget och upplysa denna kvinna mycket vänligt om information hon kan ha glädje av så kan hon ge andra kunder rätt hjälp. Hade hon vetat hade vi lätt sparat 300 riksdaler. Vi trodde att vi hade fel och grämde oss över slarvet från vår sida men vi hade allt. Det visade sig vara i sin ordning och det efter att vi köpt en till! Väl hemma gick det upp att vi inte behövt åka in alls efter ett samtal med henne. Om hon hade vetat vad hon säljer hade det besparat oss resan och 300 kr. Men ingen är felfri! Men om man inte själv vet ska man aldrig låta kunden känna sig dum och det efter ett snattrigt bemötande. Är det så svårt att säga: jag kan inte men ska ta reda på det. Jag skulle aldrig hänga ut någon utan jag ska ärligt ta det med vederbörande så slipper andra råka ut för samma sak.
Smågrinigt inlägg kan jag nog tycka men det känns lite skönt att sjunga ut. Leendet är inte långt borta, gott folk.
Jag lurar på att skicka tider som jag är tillgänglig för att prata en stund. De kära kompisarna som likt mig tycker att det var inte igår vi tog oss tid för att prata en stund. Sönernas utvecklingssamtal går ju till så, varför inte? Eller ska jag lägga till den idén till de mindre lyckade? Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar