Visst är det trist att vakna feberfri men då med huvudvärk! Snäll pappa kom och ringde på min dörr (förmaning från mamma ha ha) på morgonkvisten för att överlämna ett rör med Alvedon som lika snälla mamma hade varit nere i affären och köpt. Tack omtänksamma föräldrar!! Några timmar senare kom sambon hem efter att ha bilat från hallandskusten med huvudvärk han också. Ej världsligt med tanke på alla som ligger eller har legat i influensan....
Det är frustrerande, stressande och gör mig besviken att missa vfu-dagar i sluttampen. De dagar som jag skulle ta vara på går mig snopet förbi. Baka något till kaffet sista veckan är inte att tänka på men jag brukar inte ha brist på idéer så det lär ordna sig om man flexibelt tänker om.
När jag opererade mig för sju år sedan kände jag stöd och uppmuntran av omgivningen. Alla kort är sparade må ni tro! En av kompisarna kom med blommor och Geishachoklad. Nu är det min tur att ge henne blommor och choklad men Schweizerchoklad som hon föredrar. Jag ringde från min trista sjuksäng för att höra läget och jag är uppriktigt förbannat ledsen och har ett äkta medlidande över det som hänt. Så fort jag är på benen och har fixat mina vfu-dagar ska du prioteras, lita på det. Tills dess finns du i mina tankar. Du fanns för mig, nu ska jag finnas för dig. Du har alltid en plats i mitt hjärta kära kompis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar