Nu ska jag dissa något (vet att jag hellre hyllar än dissar) så lågt, så lågt som att inte kunna knipa igen sina åsikter. Tydligen bubblar det ur dessa som prompt måste säga vad de tycker minsann. Strö salt i såren kan man lugnt säga i detta fallet. Det är till att sparka på den som redan ligger, så lågt! Hur säg mig hur har du mage att skriva ett långt inlägg för att kritisera en detalj som du egentligen inte behöver bry dig om och detta till kvinnan som inte har långt kvar att leva? Tack och lov tänker vi övriga (99 %?) med hjärtat.
Tummen upp för turen att kompisen kom körandes när jag påbörjat min långpromenad hem på kvällskvisten och vinkade hem mig när jag på långt håll pekade på magen. Hon visste vad det betydde men stod kvar och väntade in fjantiga mig. Jo hon bär bl.a titeln min motionskompis. Man kan bära på känslan redig och lat samtidigt när man behöver all motion i världen...känn på den kära vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar