VFU-första men sista

Periodens första men utbildningens sista VFU är sedan idag igång. Nu har jag (har haft henne hela tiden) en närvarande, engagerad och mycket trevlig lärarutbildare. Det kan tyckas vara en självklarhet men icke kära vänner. Men nu kan jag glädjas över att trivas och alltid ges det tillfällen till utmaningar och lärande! Alltid bli tillfrågad om mina uppgifter och ge mig bra förutsättningar för att de ska gå i lås. Känner mig helt enkelt välkommen och det uppskattas för motsatsen vore ej lika uppåt. Dagens återseende gav en kick så när jag var hemkommen satte jag mig framför kära (nåja) datorn för att läsa av kursledarens rekommenderade länkar. Den arbetslusten och motivationen var välkommen! 


Läser om bedömning och dokumentation m.m. Själv ska jag senast imorgon bli bedömd för min Show and tell-uppgift. Hoppas som alltid på det bästa men pirrigt andas man sannerligen aldrig ut förrän man klickar fram svaret och statusen är den man önskar. Ni ser, man blir som studerande ständigt bedömd men det är med blandad förtjusning i mitt tycke att bli det. Men är vi inte alla rätt duktiga på att bedöma oss själva, andra och deras leverne? 

Bli bedömd för det man gör men duger det inte att bli älskad för den man är och inte alltid handlingarna bara? Krånglade jag till det nu? Det får ni bedöma om det blev tillkrånglat....