Må godheten segra

Stina Dabrowskis tacktal var känslosamt igår tycker jag. Att uttrycka sin kärlek till sin man så som hon gjorde fick mina ögon att tåras.

Livet är fullt av känslor. Det kan skilja sig mycket från dag till dag men om siktet är inställt på det positiva så hittar man nog snabbare rätt igen. Samtidigt måste man få vara ledsen, arg, förbannad och besviken för den delen också. Konstigt vore att inte visa känslor på den behandling man får av vissa människor. Eller händelser runt en som är negativa. Att då se sig om och lägga krutet på alla de som ger en positiv energi, glädje, trygghet och gott sällskap är väl inte fel.

Igår var ett bokstavligen strålande exempel på många kära återseende när jag jobbade några timmar på eftermiddagen. Vänliga och goa människor som man har förmånen att få träffa igen!

Jag kan inte älska alla här i livet och inte kan alla älska mig inte. Men lever man sitt liv för att ha det som mål? Inte jag i alla fall. Ju äldre jag blir så känner jag mig aningens klokare att kunna välja bort det negativa som jag kan vara utan och ägna mig åt det som ger mig tron på människan. Min röda tråd i livet är omtanke och må godheten segra. Sedan kan ingen räcka till för alla......

Ni får så gärna skriva vad ni känner och tycker, anonymt eller ej. Intressant att höra hur andra funderar. Klicka bara på kommentarer, skriv lite och välj namn eller anonymt och skicka.